Ja, det händer alltid något varje dag. Idag kom ett filmteam och riggade upp massa kameror o dyl.
Det var Finländare som gjorde en uppföljare på ett program om campare.
Ja, det händer alltid något varje dag. Idag kom ett filmteam och riggade upp massa kameror o dyl.
Det var Finländare som gjorde en uppföljare på ett program om campare.
Det är ju en hästgård vi står på så här kommer gårdagens besök.
De har stallar och tar även emot vanskötta hästar.
Vaknade efter att ha sovit gott. Frukosten var även här covid säkrad. Man får beställa vid bordet. Vanligt i Spanien är att äta Tostada. Det är ett rostad bröd med tomatröra, olivolja och salt. Nu är vi redo för dagen.
Vi börjar med att gå runt i Setenil. Det är verkligen ett annorlunda ställe. Hur kan man komma på idén att bygga hus i berget.
Undrar om någon kommer på tanken att åka bil härDags att dra vidare bland bergen. Vädret har varit väldigt varmt och fint så alla tjocka kläder vi haft med är oanvända. Det brukar vara så kallt så snart man åker inåt landet men inte den här gången.
Tja, vi åkte in i en liten by och var glada att vi hittade ut. Det var trångt och svettigt blev det.
Coin var vårt sista stopp på resan som totalt blev 45 mil.
Staden var ”bara en stad”. Det vi fick uppleva här var maten. Vi gick in på en restaurang som hade Menu el dia. Det är oftast en trerätters (förrätt, varmrätt, efterrätt) men små portioner. Den här kostade 10 euro inkl dryck. Det var absolut den bästa vi ätit i Spanien. Det var så fint upplagt och mycket. Vi var proppmätta och supernöjda.
När vi nu ändå hade bil så passade vi på att stanna på Lidl och handla lite tunga grejer. Haha, bilen var fullproppad de sista milen tillbaka till Fuengirola och husbilarna.
Det vi kan glädjas åt nu är att i morgon så är det inte krav på munskydd utomhus längre. Skönt, det räcker med att ha på sig när man handlar.
Efter frukost drog vi vidare. Det här är dagens rutt.
Vi har förstås medvetet valt små vägar. Det går upp och det går ner, kurvorna är så man nästan ser baken på bilen. Bara att erkänna att det är svettigt mellan varven eftersom jag är höjdrädd. Det märks på att vissa bilder är lite skakiga.😱
Första stoppet var i Grazalema.
Hur högt och ensligt det än är så ligger det vita små byar överallt. Tänk vad jobbigt de måste ha det med jordbruk.
Vår färd gick vidare mot Sahara de la Sierra.
Det var förstås ett antal byar som vi inte besökte efter vägen, såååå trångt.
Nästa stopp blev i Olvera. Här trixade vi in oss med bilen in bland gränder. Puhh. Vi hamnade uppe vid ett stort monument och en fin kyrkogård.
Jösses vad många trappsteg det var upp.🚶🏼♀️
Yes, vi lyckades ta oss ut med hel bil och vidare.
Så kom vi till dagens slutmål Setenil. Innan vi kom fram tittade vi efter boende och hittade ett eget hus med fem rum. Som tur var väntade vi med att boka tills vi kom fram för att se hur det såg ut. Det låg på en jättetrång gata, högt upp att gå dit. Stefan satt kvar i bilen utanför byn och vi andra knatade iväg för att titta. Det var så högt upp så vi blev slut i kroppen bara av att gå dit så den vägen orkade vi inte med en gång till. På vägen ner fanns ett hotell som vi slank in och bokade istället. Det här är rena rama motionsloppet i dessa byar.
Bilen körde vi ner i ett parkeringsgarage, där får den vila sig över natten.
Vi åt en god middag på hotellets restaurang.
Vissa av oss vågade sig på fisken, Bacalao